Nedslag i Skivhögen - Förresten, Frumpy

Frumpy var ett tyskt band som släppte fyra fullängdare mellan 1970-74, varav den sista var en oxymoronisk posthum live-lp bestående av inspelningar från 1971-72. Samtliga studioskivor hade olika påkostade gimmick-omslag, som samtliga är ganska svåra att hitta i gott och komplett skick idag.

Jag fick nyligen hem deras andra skiva, logiskt döpt till Frumpy 2 tillsammans med deras tredje lp, By the Way. Frumpy 2 kom, förutom i den vanliga utgåvan på svart vinyl, även ut på präcklig vinyl i grönt och blått, allesammans i ett cirkelrunt sexdelat vikt konvolut med ett yttre plastfodral, medan By the Way innehöll en poster i storformat (se bilder).

Musiken vilar mycket på organisten Jean-Jacques Kravetz, vars orgelspel kännetecknas av såväl influenser från klassisk musik som jazzig improvisationskonst, och sångerskan Inga Rumpf vars bluesiga röst har lagom inslag sandpapper. Rumpf var även visuell mittpunkt med sitt röda hår och stora scennärvaro. Min favoritlåt är nog How the Gipsy Was Born, men båda skivorna håller en jämn kvalitet. Dessvärre blev gruppens karriär kort, även om de nådde stora försäljningsframgångar. 1973 bytte de namn och medlemmar och startade om som Atlantis. Det var till och med så att tidiga utgåvor av Atlantis första lp försågs med en sticker med texten "FRUMPY ist tot! Es lebe Atlantis". Men som min gamla filosoflärare var glad i att säga "Varför inte tvärtom?"

LYSSNA:
How the Gipsy Was Born
How the Gipsy Was Born (live)
I'm Afraid, Big Moon