Flower Travellin’ Band började som ett sidoprojekt till
Yuya Uchida & the Flowers. Fröet till
the Flowers såddes redan 1967, då Uchida såg
Jimi Hendrix uppträda i London och fick en uppenbarelse. Väl tillbaka i Japan bestämde han sig för att försöka sig på något liknande. Resultatet blev
Challenge!, som slog ned på den japanska musikscenen 1969 och gjorde ett bestående avtryck. Innehållet var mestadels covers av
Big Brother & the Holding Co,
Cream och
Led Zeppelin med en sångerska i
Remi Aso vars uttryck påminde om en japansk
Janis Joplin. Det skadade förstås inte heller att skivan hade ett provocerande omslag där bandet poserade nakna på en gräsklädd kulle. Gruppen kom dock att bli kortlivad och splittrades redan 1970. Uchida fick kontakt med sångaren
Joe Yamanaka och basisten
Jun Kozuki som tillsammans med de kvarvarande Flowers-medlemmarna
Hideki Ishima (gitarr) och
Joji (George) Wada (trummor) fortsatte under namnet
Flower Travellin’ Band. Deras debutskiva
Anywhere producerades av Uchida och albumet hade en del gemensamt med föregångaren i det att var en coverskiva och bandet återigen framträdde nakna på omslaget. Skillnaden var emellertid att de den här gången for bredbent fram på motorcyklar och låtarna var längre, tyngre idiosynkratiska tolkningar av förlagorna. Året därpå flyttade bandet tillfälligt till Kanada och släppte sitt Magnum Opus
Satori. För de som känner sig tvungna att kategorisera sitt samlande, skulle det här lämpligen kunna sorteras in under " Skivor som är svåra att hitta på grund av geografiska och sociala faktorer".
Satori är en central term inom zenbuddhismen och betyder ungefär upplysning. Eftersom låtarna helt sonika heter
Satori Part 1-5 är det lätt att tänka att de utgör ett slags andlig resa i fem etapper. Uppenbarligen ansåg FTB att en möjlig väg till upplysning var primalskriksterapi, för efter ett inledande elektroniskt pip och några sekunders atmosfäriskt cymbalrasslande sparkar skivan igång på allvar med ett avgrundsvrål signerat
Joe Yamanaka som säkert förkortade livslängden på såväl hans stämband som inspelningsutrustningen. Det som följer är en sinnesutvidgande upplevelse där bandet ledigt rör sig mellan blytung rock, smittande rytmer och eteriska exkursioner. Min gode vän
P har skrivit en bra sammanfattning av skivan låt för låt. Värt att uppmärksamma är att den instrumentala
Satori Part 3 även dök upp på bandets nästa skiva försedd med sångtext under namnet
Hiroshima.
Marduk lånade också riffet till
Summers End på
La Grande Danse Macabre (2001). För presumtiva skivköpare som vill investera i en förstapressning av
Satori kan det vara värt att nämna att den släpptes i tre snarlika versioner under åren 1971-72. Den första har antingen en grön eller en svart Obi (en skör pappersgördel som satt runt konvolutet), en insert med texter och ett pris på 2000 ¥ tryckt på baksidan av omslaget. Den andra utgåvan hade en svart Obi och priset 2300 ¥ på baksidan. Det finns också förstapressningar där en prisetikett på 2300 ¥ klistrats över urspungspriset på baksidan. Av någon anledning skiljer sig den kanadensiska utgåvan från den japanska. Vissa låtar har bytts ut, andra har döpts om och skivan innehåller även den sitarbemängda balladen Lullaby som enbart släpptes i Kanada.
Skivan såldes senast på Discogs i juni 2025. Det genomsnittliga försäljningspriset är 1 397 SEK och medianpriset är 1 080 SEK. Så vitt jag kan se har inga förstapressningar sålts på ebay under de senaste tre månaderna. Det finns dock ett exemplar där priset på baksidan är svårläst men där det verkar stå 2300¥ (vilket i så fall skulle göra det till en andrapressning) som såldes för strax under 159$.
LYSSNA:
Satori, Pt I
Satori, Pt II
Satori, Pt III
Satori, Pt IV
Satori, Pt V
Kommentarer