Joe Meek shall inherit the earth
Det har varit ett skräckpräglat dygn. I går kväll passade jag, efter ett tips av en god vän, på att se George Romeros nya zombiefilm Diary of the Dead (Jag såg trailern för rätt länge sedan, men visste inte att den hade släppts - så går det när man är ouppmärksam). Även om det på ett sätt känns som att han har gjort en och samma film sedan slutet av sextiotalet, tyckte jag att den var mycket bra. En lagom dos samhällskritik kryddat med ironisk humor och snygga specialeffekter. Han fick till och med förstapersonsperspektivet, vilket blev ganska irriterande i den snarlika [rec], att fungera.
Vidare så fick jag idag Moontrekkers "Night of the Vampire" med posten. Enligt vissa uppgifter ska det vara den första och troligen enda skiva med instrumentalmusik som blivit bannlyst från BBC, eftersom folk tyckte att den var för kuslig. (Det kan ha någonting att göra med det avslutande kvinnoskriket.) Skivan producerades av Joe Meek, en banbrytande ljudtekniker och independentproducent som var en av de första att experimentera med överdubbning. Dessvärre led han också av svåra depressioner och paranoia vilka kulminerade i att han på årsdagen av sin idol Buddy Hollys dödsdag i februari 1967 sköt först sin hyresvärdinna och sedan sig själv med ett hagelgevär. Gränsen mellan skitstövel och missförstått geni kan i vissa fall vara svår att dra, men man kan misstänka hyresvärdinnan med bestämdhet skulle dra den vid det första skottet. Tydligen håller en film, Telstar - The Joe Meek Story, baserad på teaterpjäsen med samma namn på att spelas in.
Vidare så fick jag idag Moontrekkers "Night of the Vampire" med posten. Enligt vissa uppgifter ska det vara den första och troligen enda skiva med instrumentalmusik som blivit bannlyst från BBC, eftersom folk tyckte att den var för kuslig. (Det kan ha någonting att göra med det avslutande kvinnoskriket.) Skivan producerades av Joe Meek, en banbrytande ljudtekniker och independentproducent som var en av de första att experimentera med överdubbning. Dessvärre led han också av svåra depressioner och paranoia vilka kulminerade i att han på årsdagen av sin idol Buddy Hollys dödsdag i februari 1967 sköt först sin hyresvärdinna och sedan sig själv med ett hagelgevär. Gränsen mellan skitstövel och missförstått geni kan i vissa fall vara svår att dra, men man kan misstänka hyresvärdinnan med bestämdhet skulle dra den vid det första skottet. Tydligen håller en film, Telstar - The Joe Meek Story, baserad på teaterpjäsen med samma namn på att spelas in.
Kommentarer
Dessutom är en fara med att helt nörda in på något att man blir väldigt förlåtande, eftersom man ser en massa skillnader som ingen normal människa skulle lägga märke till. Plus att man gärna har orimligt överseende med eventuella skavanker.
Köpte mig en film som hette "Hatchet" för ett par veckor sedan eftersom det verkade vara gammal hederlig skräck i stil a la "Fredagen den 13:e".
Tyvärr blev jag ännu en gång överbevisad om att kransar med utmärkelser på ett DVD-omslag fungerar ungefär som stämpeln "Qualitätswein" på en flaska surt, odrickbart vitt från tysklandsfärjan. "Det du håller i är inte elefantbajs, men inte långt ifrån."
Jag blev också besviken på Hatchet, den hade en del roliga karaktärer, men i övrigt var den alldeles för förutsägbar. (Visserligen går förutsägbarhet och slasherfilmer hand i hand, men ändå...)