En röd tråd i sitt samlande - varulvsversionen

Anm. Det här inlägget skrevs ursprungligen vid en väsentligen tidigare tidpunkt, troligen under 2008, men har uppdaterats och försetts med några nya bilder.

Impulsen att såväl börja leta efter nya saker som att nischa sina inköp kan komma ifrån olika håll. Till exempel så fick jag att efter att äntligen ha sett min första Paul Naschy-film Night of the Werewolf (från vilken för övrigt bilden till nedanstående inlägg var hämtad) lust att skaffa mig en filmaffisch - Dr Yogami från London. Märk väl, inte ifrån filmen jag såg, utan från en annan klassisk varulvsfilm. Det är en så kallad stolpaffisch, dvs den är av något mindre format och kan snarast liknas vid ett slags löpsedel för filmen. Att jämföras med den svenska originalaffischen i färg som kan beskådas här nedan till höger.

Titelrollen gjordes av svenske Warner Oland (Verner Öhlund), som annars kanske är mest känd för att ha spelat den kinesiske privatdetektiven Charlie Chan i en serie filmer på trettiotalet. Titeln Dr Yogami från London är lite rolig, originaltiteln var Werewolf of London, men man kan tänka sig att översättaren inte tyckte att vare sig Londons varulv eller Varulven från London lät tillräckligt spännande. Samma knep försöktes senare av översättaren till Steve Martin-filmen The Man with Two Brains med det mindre lyckade resultat (Dr Hfuhfruhurrs dilemma). Huvudskälet till att jag köpte just den här affischen var annars att ett av mina favoritband, Dr Yogami, lånade sitt namn från filmen. Under sent åttio- och tidigt nittiotal spelade de förhållandevis flitigt i trakterna kring Ängelholm, så även om jag redan då var för ung och för asocial för att komma iväg särskilt ofta, så lyckades jag ändå se dem live en handfull gånger under gymnasietiden och strax därefter. Om vissa spelar hellre än bra, så kan man säga att deras sångare uppträdde bättre än gärna. Åtminstone offentligt.

Dr Yogami - "Plastic Surgeon"
Dr Yogami - "Nightmare Birds"

Synergieffekter mellan olika genrer och intressen är inte helt ovanligt. Vid ett annat tillfälle letade jag efter filmaffischen till "Werewolves on Wheels" och lyckades till sist ropa hem ett exemplar på ebay. När jag fick hem postern så lät avsändarens namn, Greg Douglass, aningen bekant och det visade sig så småningom att jag kände igen det från ett konsertklipp med ett mindre känt San Francisco-band. En kort e-postväxling senare visade det sig att inte nog med att det var rätt person, utan även att han var en stor filmentusiast och bekant med Davie Allan, bikerfilmsoundtrackens okrönte mästare. Han var också road över att ha blivit igenkänd från sin tid i Terry & the Pirates, istället för något av sina mainstream-samarbeten...


Terry & the Pirates - "Inlaws & Outlaws"
Davie Allan & the Arrows - "The Devil's Rumble"

De slumpmässiga sambanden slutade emellertid inte där. När jag så småningom lyckades se filmen "Werewolwes on Wheels", visade det sig att ett annat av mina favoritband, Blind Dog, hade samplat en del av dialogen i låten Back Where I've Always Been. På sätt och vis för också detta oss tillbaka till Werewolf of London igen. Det var nämligen så att när Phil Everly från the Everly Brothers hade sett filmen på tv utmanade han Warren Zevon att skriva en sång på temat. Vilket han gjorde med besked. Rawhr-OOOOOOOOOOO.

Blind Dog - "Back Where I've Always Been"
Warren Zevon - "Werewolves of London"