Rariteter – N

Jag har alltid haft svårt att välja mellan vilken av Novembers två första skivor som jag tycker är den bästa. Den tredje, med den logiska titeln 6:e November, har jag däremot aldrig riktigt fastnat för och den framstår för mig mindre helgjuten i förhållande till de övriga. Möjligen är den helgjutet halvbra. Även om man inte ska döma en bok efter omslaget, kan det vara en acceptabel strategi gällande skivor emellanåt (Se: Dust - Dust (1972)). Således går 2:a November segrande ut ur striden med sitt utviksomslag och snygga färgsättning, trots att debutskivans öppningsspår Mount Everest är en klassiker och en låt vars gungande basgång lämnar ett bestående avtryck när man hör den första gången. För de som vill kategorisera sitt samlande, skulle det här lämpligen kunna sorteras in under "musik som är allmänt känd och som släppts i ganska stora upplagor, men där tidens tand och artistens popularitet ändå gjort dem svåra att hitta i bra skick".

Det är svårt att inte att dra paralleller mellan November och Cream. Båda spelade tung bluesinfluerad musik med en sjungande basist och karriärer som lämnade betydligt större avtryck än den korta tiden de höll ihop. 2:a November är vemodigare än debuten med låtar som den inledande Sista resan, Mina fotspår fylls av vatten och På väg, där man kan ana det mycket riktigt var turnélivet som tog knäcken på bandet. Det känns ändå skönt att veta att det fanns en tid då man kunde heta Christer Valdemar (Stålbrandt), Björn Nils-Olof (Inge), Richard Hilding (Rolf) och spela hård musik utan ursäkter.

Lp:n såldes senast på Discogs i juni 2024. Det genomsnittliga försäljningspriset är 1 297 SEK och medianpriset är 1 193 SEK. Inga exemplar har sålts på ebay under de senaste tre månaderna.

LYSSNA:
Sista resan
På väg
Mina fotspår fylls av vatten

SE:
Rolig barn-tv

Kommentarer

Jag resonerar ungefär som du. 6:e är ju jäkligt bra, men den bör kanske snarare paras ihop med Saga. Det är väldigt jämnt skägg mellan de två första. Jag går på att 2.a är lite mer vemodig. Det brukar vara min melodi. Bästa 2-3 låtarna på första, men helheten är nog andra. Önskar att min 2:a skulle vara M- men det är den inte. Lite för mycket knaster i inledningen vilken stör mig ganska mycket. Att uppgradera skivor man haft i 30-40 år är typ det tråkigaste som finns med skivsamlande. Den har alltid funnits där, men har en VG- inledning, första låten... Jag röstar ändå, innan jag hänger mig, 2, 1, 6.
Björn W sa…
Jag tror inte att kvaliteten på pressningarna var den bästa på Sonet. Jag uppgraderade också mitt gamla repiga exemplar som jag köpte på en Lundamässa för runt hundralappen 1993 till ett finare, men "Sista Resan" spelar fortfarande med bakgrundsknaster (om än mycket mindre). Kanske är det sådant som hindrar en från att hänga sig - man ska precis sparka undan pallen, men så stör man sig på bakgrundsljudet och går ner för att kolla pickupen och byta skiva.

Populära inlägg