Om man är på ett jämförande humör kan man likna
Juan de la Cruz vid ett filippinskt
Deep Purple – precis som Purple är deras första skiva i särklass dyrast samtidigt som den inte är den musikaliskt mest intressanta, deras ena sångare har framfört
Jesus Christ Superstar och det krävdes ett byte av sättning för att karriären skulle ta fart på allvar. För de som känner sig tvungna att kategorisera sitt samlande, skulle det här lämpligen kunna sorteras in under "Skivor som är svåra att hitta på grund av geografiska och sociala faktorer".
Juan de la Cruz bildades 1970 av
Mike Hanopol (bas/sång),
Edmond Fortuno (trummor/sång),
Bó Razon (gitarr),
Bing Labrador (piano/orgel) och
Alex Cruz (saxofon/flöjt). Under de första åren utgjordes gruppen en ganska lös konstellation medlemmar där personer kom och gick. En del av gruppen gick så långt som till att bilda ett annat band,
Anak Banyan. Vidare så ersattes Razon av
Wally Gonzalez (gitarr/sång),
Mike Hanopol gick med i
Speed, Glue and Shinki och gruppens tredje trummis och sångare
Sandy Tagarro lämnade efter ett bråk samband med inspelningarna av debutskivan
Up In Arms (1972). Vändningen kom i och med att
Mike Hanopol tillsammans med
Joey ”Pepe” Smith återvände till Filippinerna, slog sig ihop med den kvarvarande
Wally Gonzalez och reinkarnerade
Juan de la Cruz som en giftig powertrio i samma stil som
Speed, Glue and Shinki.
Maskara (1974) är bandets tredje skiva och kanske den bästa representationen av deras musikaliska uttryck. En eklektisk blandning av allt från rockmangel som Beep Beep och Last Song till mer finstämda ballader med en tydlig filippinsk prägel som Himig Natin (som betyder ungefär "Vår sång" på tagalog) och Pagod Sa Pahinga. Den första utgåvan har ett titthål i brevlådformat där man kan se bandmedlemmarna titta ut på en från vad som när man öppnar upp omslaget visar sig vara ett infällt foto vilande på en himmelsblå bakgrund bestående av fluffiga moln. Om man inte visste det sedan tidigare kan man här utifrån Joey Smiths uppsyn och attityd med en stilenlig fimp i mungipan ana att det mycket riktigt var han som var ”Speed” i Speed, Glue and Shinki. Om man någon gång vill ha ett soundtrack till ett avslutat förhållande, hyreskontrakt, eller anställningsförhållande behöver man knappast leta bortom the Last Song...
Lp:n såldes senast på Discogs i december 2022. Det genomsnittliga försäljningspriset är 2 672 SEK och medianpriset 2 558 SEK. Inga exemplar har sålts på ebay under de senaste tre månaderna.
LYSSNA:
Pinoy Blues
Beep Beep
Pagod Sa Pahinga
Rak En Roll Sa Mundo
Last Song
Kommentarer