45 fyrtiofemmor, del 45 - The Spiders

Jag har sparat det kanske bästa till sist… 1964 uppträdde ett gäng skolkompisar, Glen Buxton, Dennis Dunaway, John Tatum, John Speer och Vincent Furnier i en talangjakt på Cortez High School utklädda i Beatles-peruker och kallade sig för the Earwigs (tvestjärtarna). Vid tidpunkten var Buxton den enda av ungdomarna som faktiskt kunde spela, så resten av gruppen sjöng och viftade med sina instrument efter bästa förmåga. Framträdandet gav hursomhelst mersmak - de köpte instrument, började öva och bestämde sig för att byta namn till det aningen tuffare Spiders. Tatum slutade och ersattes av Michael Bruce 1966. Året därpå flyttade bandet till Los Angeles, där de bytte namn till the Nazz. Namnbytet följdes av ett medlemsbyte då Neil Smith, brodern till Dennis Dunaways flickvän Cindy Smith, tog över som trummis efter Speer. Bandet tvingades sedan byta namn igen eftersom Todd Rundgren kom ut med en skiva under namnet Nazz 1968. Valet föll på Alice Cooper och resten är paljettklädd och smetig make up-försedd musikhistoria. En historia som troligen hade sett väsentligen annorlunda ut utan Cindys medverkan, då hon formgav mycket av bandets scenklädsel.

För att återgå till the Spiders, så spelade bandet in två singlar. Den första, Why Don't You Love Me, kom ut 1965 på den lokala Phoenix-etiketten Mascot Records. Den andra, Don’t Blow Your Mind, följde året därpå. Den spelades in i Tucson och gavs ut på det ännu mindre bolaget Santa Cruz. Det sägs att skivan brukade ges bort till publiken på the VIP Club, där bandet agerade husband och att golvet efter konserterna ibland var fullt med skärvor från sönderkrossade exemplar. Oavsett om historien är sann eller ej, är det en sällsynt skiva som inte kommer ut till försäljning så ofta. A-sidan skrevs av basisten Dunaway tillsammans med Furnier (den blivande Alice Cooper) och med sin dunkande basgång och vassa fuzz-gitarrer är det ett stycke egensinnig garagerock som stått sig förvånansvärt väl gentemot tidens tand. B-sidans No Price Tag är en Buxton/Furnier-komposition i mer tidstypiskt gapig Yardbirds-anda med ett munspelssolo av Furnier.

Singeln har aldrig sålts på Discogs. Det finns dock ett exemplar som legat ute till försäljning en längre tid för fantasisumman 24 700 €. Inga exemplar har sålts på ebay under de senaste tre månaderna.

LYSSNA:
Don’t Blow Your Mind
No Price Tag