Nedslag i Skivhögen - Hurdy gurdy, hurdy gurdy, hurdy gurdy, gurdy he sang

Hurdy Gurdy är det engelska namnet på instrumentet vevlira (som för övrigt inte började kallas vevlira förrän så sent som 1967, på initiativ av musikprofessorn Jan Ling, och som innan dess nästan uteslutande under flera hundra år i Norden kallats endast för lira, eller vid dess franska namn, vielle.) Hurdy Gurdy är emellertid också det danska namnet på en musikgrupp som på sin enda lp utgjordes av gitarristen Claus Bøhling, trummisen Jens Peter Marquard Otzen och basisten Torben Forne. Namnet till trots var Forne den färskaste medlemmen i gruppen, då han ersatte den ursprunglige basisten och sångaren, britten Mac MacLeod.

Trots hans frånvaro på lp:n går historien om Hurdy Gurdy i mångt och mycket hand i hand med den om Mac MacLeod och det är en berättelse om missade chanser och upprepade problem med arbets- och uppehållstillstånd. MacLeod, Bøhling och Marquard Otzen hade spelat tillsammans i gruppen Peter Belli and the Boom Boom Brothers. Medan Belli skulle gå vidare till att tolka Errol Norstedt (Eddie Meduza) på skivan Det bli'r aldrig som det var i gamle dage skulle lockades trion att spela Cream-influerad tyngre rock med en tyngdpunkt på långa gitarrimprovisationer. 1967 kontaktade MacLeod sin gamle bekant Donovans manager i England för att se om han kunde ge bandet lite draghjälp i karriären. Resultatet blev låten Hurdy Gurdy Man, men Donovan gillade inte Hurdy Gurdys arrangemang och valde att spela in den på egen hand istället. 1968 utvisades så MacLeod från Danmark och gruppen valde att flytta med honom till England. Vistelsen blev emellertid kortlivad då danskarna inte fick arbetstillstånd och fick återvända till Danmark. Detta blev också slutet för MacLeods tid i gruppen. Den nya sättningen spelade in ett album som kom ut på CBS 1972 i England och två år senare i Skandinavien, men då hade bandet redan splittrats. Kvar blev i alla fall ett stycke svart plast i ett grodmansförsett omslag innehållande flummig tyngre rock med toner blåa som Kattegatt och en sångare som ibland påminner lite om Witchcrafts Magnus Pelander. Det finns värre saker man kan lämna efter sig.

LYSSNA:
Lost in the Jungle
The Giant